Motgångar

Det har varit väldigt dålig uppdatering här, vilket jag ber om ursäkt för. Men motgångarna har kommit en efter en, och jag har helt enkelt inte haft tid, ork eller lust att sätta mig ner och skriva.
På vår första masstart på SM i Piteå så kom vi iväg jättebra, och hade ledningen ett bra tag. Men sen blev Lilleman halt, och vi halkade ner och slutade på en tredjeplats. Surt som tusan att när man varit och nosat på guldet och sen bara försvinner den drömmen på nolltid. Men hundarnas hälsa går först, och jag kunde inte pressa honom när han hade ont. 

  
Polarhundsmästerskapet i Norråker blev tävlingen efter Piteå. I Norråker debuterade vi i 6-spannsklassen. 
Första dagen gick åt skogen. Eller i början gick det bra, men sen började Jalle som går i led med sina hyss – snappa jättemycket snö och sen gå ut i djupsnön och stanna där… 

Trots det så körde vi ändå in på en femte plats med bara några sekunder upp till fjärde, och ca 1,5 minut upp till pallen. 

Andra dagen gick dock bättre. Jag flyttade bak Jalle till Ecko i wheel, och flyttade istället fram Hjördis. Hon, Ville och Austre gjorde även tävlingsdebut den helgen. Hjördis hade inte heller gått i led så mycket på träning, så det var en chansning att sätta henne i led. Men hon gjorde det grymt bra! Så bra att vi körde ikapp och förbi den som var framför oss, och sen kom vi nästan ikapp trean. Detta gjorde att vi knep tredje platsen! 

  
Foto: Eva Mårtensson 

Men den glädjen varade inte länge. Resan hem från Norråker kom att bli en riktigt mardröm. Vägen mellan Sveg och Särna var glashal, total blankis. Hela bakdelen av bussen släppte och vi sladdade fram och tillbaka över vägbanan. Sen gick det knappt att få stopp på bilen, vilket gjorde att pappa fick ta hjälp av snövallarna för att överhuvudtaget kunna stanna. Vi skulle helt enkelt inte kunna ta oss en meter till utan snökedjor. Så det var bara ut och försöka få på kedjorna. För att ni ska förstå hur halt det var kan jag ju säga att bara man gick utanför bilen så gled man själv, det gick alltså inte ens att gå utan att glida iväg.  Mamma o pappa ute och försöker få på kedjorna

Efter ett tag så fick vi äntligen på kedjorna ordentligt och kunde rulla vidare sakteligen hemåt. Resan tog ca fyra timmar längre än vad vi beräknat. 

Pappa som haft körkort i över 30 år sa att han aldrig varit med om något liknande. 
Helgen efter Norråker var det dags för SM i Gafsele. Vi rullade upp tidigt torsdag morgon. Hundarna var pigga och glada över att få ut och åka igen. 

Lilleman blev ju halt i Piteå, men hade varit helt symptom fri veckorna innan Gafsele. Så jag valde att chansa och ta med honom, för han är en riktigt klippa när han är i form! 

Denna chansning visade sig inte hålla för fem öre. Hundarna gick superbra! Men när vi inte ens kommit halva banan och vi höll ett högt tempo så började Lilleman bromsa. Jag försökte bromsa ner så han skulle känna sig bekväm. Men han bromsade bara mer och mer ju längre vi körde, och flera gånger tänkte jag att nu bryter vi, detta funkar inte. Jag kände ju självklart dåligt samvete för att jag tagit med honom, men han var ju helt symptomfri. Jag visste ju att antingen så kommer det gå eller så kommer det inte göra det. 
Till slut kände jag att vi kan inte köra längre, han vill ju inte alls. Så jag stannade och försökte få ner honom i slädsäcken – förgäves. Så det var bara att sätta tillbaka honom i spannet igen och köra sakta in i mål. 

Detta gjorde självklart att vi kom in sist. Väldigt besviken, inte på hundarna, men kanske på mig själv. 

Så till dag två tog jag självklart ur Lilleman ur spannet och körde endast med fem hundar. Men redan efter nån kilometer så kände jag att något inte stämde. Det var verkligen inget tryck alls i hundarna. Visst att det var tyngre spår än dag ett, men man brukar ändå känna trycket i hundarna. Men det existerade inte. Redan ute på spåret hade jag bestämt mig för att bryta tävlingen. Vi skulle köra in i mål, men att starta dag tre fanns inte. Hundarna var inte sig själva, så skulle aldrig starta och riskera något med dom. 

Resan hem skulle tydligen inte gå felfritt denna gång heller. När vi endast hade fem mil kvar hem så havererar motorn. Som tur var var vi precis vid en stor parkering som vi kunde rulla in på. Och när vi öppnar motorhuven så är hela motorutrymmet fyllt med olja. Så det var bara att ringa bärgare, så vi kunde få hem hundarna. Vi kom hem till slut välbehållna, dock bilen mindre välbehållen…   Olja i hela motorrummet… 

 Hemma efter att bärgaren hjälp oss

Sen så var det Nornäsdraget i helgen. Vi var osäkra på om vi ens skulle komma iväg dit eftersom vi inte har någon bil eller släp för att kunna transportera hundarna. Först var planen att vi skulle åka med Ylwa, men sen fick hon förhinder vilket gjorde att hon inte kunde komma upp. Så då var det ju bara att ställa in allt. Men som tur var fick vi låna ett släp, vilket var guldvärt! Tusen tack till Sara och Tobias! 

Tävlingen gick dock inte som planerat denna gången heller. Hundarna gick verkligen superbra första halvan, då kände jag att om vi kunde hålla det tempot hela rundan så skulle vi kunna ha en hyfsad chans om guldet. Men efter halva banan så kändes det som hundarna bara dog. Antingen var det för värmen eller om skitet efter SM fortfarande satt kvar. 

Jag valde dock ändå att starta dag två eftersom hundarna var pigga och glada och hade bra aptit. 

Men redan efter några kilometer börjar allt krångel. Först ett skitstopp på en av ledarhundarna vilket ledde till trassel, vilket ledde till ett ankarstopp. Sen körde vi ett tag till, ledarhunden gick ut i djupsnön. Trassel. Ankarstopp igen. Körde lite till, då var det skitstopp på andra ledarhunden. Trassel. Ankarstopp än en gång. Och när vi väl körde så fanns det inget tryck i hundarna alls. Så efter andra stoppet gav jag upp allt vad tävling hette, och körde bara turkörning – lät hundarna gå i sitt tempo. 

Förmodligen så är det något skit hundarna har i sig eftersom dom inte orkar vad dom borde. 

Denna säsong blev långt ifrån planerat. VM blev ju inställt, noll flyt på tävlingarna, och bussen som gick sönder. Jag blev även uttagen i landslaget till IFSS EM i Norge som går av stapeln i helgen. Men eftersom hundarna inte är fräscha och vi inte heller har någon buss så kan vi ju inte åka. Väldigt surt att inte kunna åka när en sån här chans ges. 

Motgångarna har tagit hårt. Jag som pluggar på annan ort och bor borta på veckorna och sitter på buss 8 timmar varje vecka för att kunna komma hem varje helg för att träna hundarna, och då offrar väldigt mycket och lägger ner otroligt mycket tid. Så då när det väl gäller och det går som det gått, då tar det hårt, det känns som så meningslöst allt det man gjort inför säsongen. 

Men men, nu ska vi bara försöka få helt friska hundar, ladda om, och försöka hitta tillbaka till glädjen igen. Nu är det bara mysturer i härligt vårvinter väder som gäller! 

  

Foton från PM i Norråker av Martin Wagenius

Advertisements
Posted in Uncategorized | Leave a comment

Träning i Lillholmsjö

I torsdags förra veckan åkte vi upp till Lillholmsjö för några dagars träning. Egentligen skulle vi då varit på väg till Hamar Hundförarfestivalen, men den blev ju inställd. Trots det, så kunde vi ändå inte hålla oss hemma. Så vi bokade stuga uppe i Lillholmsjö, packade grejerna, och sen åkte vi upp tidigt torsdag morgon.

Totalt blev det tre pass – ett på torsdagen, och två på fredagen. Egentligen skulle jag även kört på lördagmorgon innan vi åkte hem. Men hundarna verkade vara ganska stela och ömma i musklerna, så ville inte riskera något. Kändes lite konstigt att dom blev ömma av så “lite” träning. Men sen fatta jag, och då är det väldigt förståeligt. Vem skulle liksom inte bli stel och öm när det är -33 grader ute (hundarna bor aldrig ute på stakeout. Dom ligger inne i bilen, i boxar med massa halm)? Dock klara dom kylan ändå förvånansvärt bra. Då när det var så kallt fick dom äta Royal Canin 4800, istället för Royal Canin 4300. 4800 innehåller mer energi, vilket är perfekt när det är kallt ute eller hundarna ska gå väldigt hårt. Eftersom de gör av med mer energi vid låga temperaturer och höga prestationer, får de ju ett större energibehov. Och då är Royal Canin 4800 ett perfekt foder!

När vi sen kom hem igen på lördag eftermiddag efter att hundarna legat i en varm bil i några timmar, så var dom precis som vanligt igen.
Men nu har vi införskaffat lite tjockare täcken till dom, så om det blir så där kallt igen när vi är ute, så är vi mer förberedda. Dock har vi ju provat ha täcken på hundarna förr, och det är få som verkligen tycker det är skönt och vill ha på sig dom.

lillholmsjö 021Tillbaka efter första passet på fredagen. “Bara” -26 då

lillholmsjö 071
Och så tillbaka igen från fredagens andra pass. Lite kyligare då, närmare bestämt -31. Och sen under kvällen kröp det ner till -33

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Tuggar linor?

Vi har i princip aldrig haft några större problem med lintuggare. Men nu har tre nya förmågor kommit, som är superduktiga i selen, superduktiga på att rymma, och superduktiga på att tugga linor.. Hehe… Tur att dom är så snälla, mysiga och duktiga i selen, så man står ut med deras små hyss 😉 Något positivt med det är ju att man själv får öva på sin kreativitet eftersom man måste hitta nya lösningar hela tiden. 

Nu provade jag att smörja in linorna med någon slags stark chilisås. Och vet ni? Det funkade! Dom bet i linan en gång, och sen inget mer 😀 REKOMMENDERAR! 

  

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ny trio till familjen

Igår åkte jag och mamma ner till Karlskoga för att hämta två nya stjärnor. Men istället fick vi med oss tre hem. Ooops, sånt som händer hehe 😉

När vi kom hem igen körde vi tre av mina plus dessa tre. Tyvärr har vi nu fått blankis och massa slask, vilket gjorde att det blev en väldigt kort runda och svårt att se hur dom jobbar på riktigt. Men av det lilla jag såg så kommer dessa bli riktigt duktiga!

Vi välkomnar Axias Japesto (Pesto), Axias Japecko (Ecko), och Axias Japetite (Titti) till familjen!

Ecko, Pesto, Titti dec 20115 046
Trion: Titti, Pesto och Ecko
Ecko, Pesto, Titti dec 20115 113
Stiliga Ecko
Ecko, Pesto, Titti dec 20115 185
Lilla fina Titti
Ecko, Pesto, Titti dec 20115 156
Och charmiga Pesto som är allt annat än lätt att fånga på bild

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Vi ses på andra sidan 

I måndags ville inte Svenne springa här på jorden längre. När mamma kom ut och skulle ge hundarna frukost hade han lämnat oss och sprungit vidare. 

Det kom som en chock, då han varit pigg och glad, ätit som vanligt och gått med på alla pass utan konstigheter, in i det sista. 

Svenne var en mycket speciell hund på alla vis, och jag är väldigt tacksam över dessa år jag fått tillsammans med honom! 

Hundgården ekar tom så även hans plats i spannet. Men den platsen som ekar mest tom är rummet i mitt hjärta 💔 

Sov så gott nu gubben så ses vi på andra sidan❤️

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Utfodring

Nu får hundarna Royal Canin Trail 4300 som bas blandat med Royal Canin Endurance 4800. Trail 4300 är en bra bas och ett foder som hundarna klarar sig väldigt bra på, men när dosen träning ökar, temperaturen sjunker, och även under tävling, behöver hundarna extra energi. Då är Endurance 4800 perfekt med sitt höga fett- och proteininnehåll som ger hundarna den extra energi de behöver.

Efter träning får hundarna lite extra tillskott med Royal Canin energy boost som är ett torrfoder med extra högt energiinnehåll, vilket gör att hundarna endast behöver en väldigt liten mängd.

Sedan när hundarna ska eller har presterat högt, så vattnar jag dom med Royal Canin recovery och/eller rehydration. Recovery är väldigt bra som komplettering om hunden matvägrar eller bara behöver extra energi. Och Rehydration är väldigt bra om hunden är uttorkad eller har ansträngt sig hårt. Båda är alltså väldigt bra som återhämtning.

royal 004royal 009

I fredags var det som julafton, då en stor pall med massa gott stod hemma på gårdsplanen. Så nu är lagret fyllt, så nu klarar vi oss ett bra tag framöver. STORT TACK till Royal Canin för att mina hundar får äta som riktiga royals (kungligheter)

 

Posted in Uncategorized | Leave a comment

Ambassadörsutbildning

Igår morse började jag och mamma åka ner mot Göteborg. 6 timmar senare checkade vi in på hotellet. En liten promenad och sedan fixa sig inför middagen. Vid 18 träffade vi ett gäng Royal Canin ambassadörer för en liten presentation av oss själva, och sedan mat tillsammans vid 18:30. Det blev en mycket trevlig middag tillsammans med väldigt engagerade och härliga människor. 

Imorse kl 09, efter en mycket god hotellfrukost, träffades alla på Royal Canins kontor. Det blev väldigt intressanta föreläsningar om Royal Canins alla olika foder, med huvudsyfte att lära sig grunderna i näringslära. Vi fick alltså reda på hur fodret tillverkas och vad det innehåller och varför fodret just har de ingredienserna. 

Jätterolig och intressant helg, som verkligen stärkt ännu mer varför jag valde att byta till just Royal Canin!  

    
 

Posted in Uncategorized | Leave a comment